Hej!

Jag läser mycket om utbrändhet, stress och depressioner i olika sorters medier.  Att sitta och säga en sak i ett medie är en sak men att faktiskt göra det som krävs är en HELT annan fråga.

Jag är ganska säker på att många jag känner skulle kunna kryssa i “alla rätt svar” i självtest om stress, gå in i väggen, eller utmattning.  Det är ju så, alla har det så i min bekantskapskrets.

Att trappa ner?
Jag läser bland annat den här artikel 10 tecken på att du är på väg in i väggen   där artikeln avslutas med att då kan det vara läge att trappa ner.

Att göra sånt test eller läsa om stress är att pissa på någon som ligger.  Det är nästa fräckt att skiva en artikel och sedan be någon att “trappa ner”.  På något sätt tar man inte hela ansvaret.

Jag tror också att det mycket väl kan vara stressande att läsa ett sånt här “test” få alla rätt men anse att man inte kan göra något åt det.  Kanske någon köpt hus och har amorteringskrav och måste jobba, någon annan har konstant dåligt samvete och så blir det bättre på jobbet “då gör jag rätt för mig, det känns bra för mig och för samhällsekonomin.” Eller någon annan kanske inte ens vet vad hon skulle göra istället för att jobba.

Vissa jobb går inte att trappa ner, vi har krav uppifrån, ner ifrån och från sidan. Alltid någon som sparkar på en, alltid någon som jagar eller blir jagad.

Jag kan tala om hur det är på mitt jobb. Jag jobbar som köksbiträde och eftersom vi måste vara lönsamma har vi flera appar som ringer och där kunder kan beställa mat. Apparna kan ringa när som helst och då har jag 20 minuter på mig att göra i ordning allt – de har rätt att beställa hur mycket som helst –   som kunden beställer.  Att höra att jag ska “trappa ner”  är ett hån. Det spelar ingen roll om jag jobbar 8 timmar eller 1 timme. Apparna finns där hela tiden och är grunden till att vi ens är lönsamma.

En vän till mig jobbar på ett stort svenskt mediehus och skriver artiklar. Hon ska leverera 2 artiklar om dagen sju dagar i veckan.  Hur ska hon kunna trappar ner om vi som konsumenter kräver det.  Vi vill ha det så.

Den som “trappar ner kanske får mer att göra på mindre tid”

Det är en helt annan fråga om att faktiskt göra något åt saken. 

Många lever i detta och har det som normaltillstånd. Det är verkligheten som den är. Det finns inget annat. Många får rådet att trappa ner tempot, “trappa ner tempot” det är ofta det inte går. Våra jobb idag är krävande och kvävande. De ställer andra sorters krav på oss idag. Finns det ett “vanligt jävla jobb” där man går hem klockan 17 och slipper tänka på jobbet.

Jobbet och livet är helt olika saker. Livet är det som blir över när du kommer hem från jobbet. Många agerar som om jobbet skulle vara viktigast i livet.

Vi måste ändra vår grundsyn i livet. Vi måste veta att vi har, är och äger tillräckligt. Alla kan hjälpas åt. Många gånger måste vi byta från bristtänkande till tillgångstänkande för att få det att fungera. Se vad du har, inte vad du saknar. I allt, stort som smått.
Vi måste förstå att det bara är ett jobb. Det är bara ett jobb. ETT JOBB.  ( Jag får ofta repetera frasen Det är bra ett jobb, tusen miljoner gånger till många – det går fortfarande ändå inte in) Kanske många känner sig nakna utan sina jobb?

Detta är varningssignaler som du ska ta extra hänsyn till

1. Du är lojal och trogen och går till jobbet till varje pris
2. Du säger DET GÅR INTE till dina barn, din partner eller din vän
3. Du tänker Hur ska det gå för xx om jag försvann
4. “Ja, men det går inte för jag ska presentera projektet på måndag, det är min jobbhelg, det finns ingen som kan ta min plats……”
5. Du har ångest på grund av jobb, pengar, att inte hinna
6. Du hinner inte se dina barn, din partner, dina vänner
7. Du agerar ofta i  “Jag ska bara”
8. Du tänker SEN, sen får jag tid, sen gör vi det, sen blir det bra.
9. Du får ont i magen om du sviker jobbet, du får ont i magen om du sviker dina barn, dina vänner, din partner.
10. Du säger ja till jobb fast du egentligen inte vill, för att … ( för vilken anledning som helst)
11.  Du känner att du är oumbärlig på jobbet, lessen att säga det – det är du inte, och det bör, ska du inte vara heller.
12.  Du agerar “galet” som i panik inför din familj, särskilt barn. Stressar, pressar, piskar, skriker, gråter.
13. Du gör allt för att undvika göra fel. Du får aldrig göra fel, allt måste vara perfekt. Du kan köpa upp alla varianter på kakor som finns i butiken för att inte göra fel, du garderar dig inför skolan och har med alla typer av kläder. Vinterkläder under sommaren – för du vill inte göra fel. Att gå runt i bubblan “jag får inte göra fel ” är även den otroligt energikrävande, och stressande.  Om du glömde något, tex att köpa mjölk  även om det inte FÅR hända och det hände tar det långt tid att förlåta dig själv och du agerar om i punkt 12.

Vad du ska göra

• Det blir ALDRIG bättre sen om ditt NU är dåligt.
• Bara bryt. Gå till chefen och säg upp dig, gå till vårdcentralen och bli sjukskriven om du måste.
• “Rätt tid” kommer aldrig, det kommer ingen tidslucka.
• Stress är en upplevd känsla och har inget att göra med “antal timmar på ett jobb”. Det innebär att du kan bli stressad av att jobba 2 timmar i veckan som att jobba 340 timmar i veckan.
• Sluta vara duktig och driven om det inte är handlingar som endast handlar om dig, dina nära och dina kära. Du är duktig om du tar rast från jobbet 10 minuter var tredje timme. Du är driven om du mediterar 20 minuter om dagen.  ( Helst på arbetstid!)  OK? Snälla!
• Orolig för pengar? Läs här