Jag ska inte köpa något mer i år! Inget materiellt i alla fall, sa han.
I förra veckan hade han skrivit en lista på allt han hade köpt de senaste två åren. Den totala summan var inte långt i från insatsen till en lägenhet. I Stockholm.
Tänk om det kommer en gulddraperad Fender med Jimi Henriks autograf för 1000kr – du köper eller hur?
-Men har du inget dyrt hemma då? frågade min kompis häromdagen när jag berättade om allt han köpt. – Jo jag har ju en torkugn och den är väl ganska dyr, fast det är inte grejen. Hon missförstod
Egentligen var det inte priset på saken det handlar om. Utan ett beteende. Jakten, sökande, och själva kulmen; köpet och öppna paketet när det kommer.
Hur ska man kunna tygla sig när världen är full av frestelser?
Det handlar om pengar självklart men det handlar till största delen INTE om pengar. Det handlar om ett beteende, ett beroende, ett missbruk.
Jag har fått “gåvan” att se och förstå saker flerdimensionellt, många anser att “Jag har pengar jag kan handla” eller “Jag har ett heltidsjobb, jag kan låna för att handla . “Slutdiskuterat, har man pengar – kan man handla” Det är sant men i min värld ett ganska enkelspårigt tänk.
Kanske är den enda, sanna lösningen så enkel och så självklar:
Vi drunknar av alla prylar vi äger – jag kan inte rädda dig för det är saker överallt, jag kan inte älska dig för det står gitarrer i vägen.
Vi vill bli älskade, sedda och bekräftade för de vi är.
