Det var ett tag sedan nu, men hela händelsen har satt spår i mig och genom ett vänligt men bestämt Nej tack vändes hela min värld upp och ner. Jag fick perspektiv och ifrågasatte hela skiten. Hela allt. Hela livets bärande grund.  Från mig, till jobbet, till att sprida diabetes, till vad vi gör om dagarna, till att vara stolt, till jobbet som “bara är ett jobb” men som ändå tar mest tid, energi, kraft och lust i våra liv.

Jag tar det från början. Jag stod på Coop Skeppet ( men det var inte en Coop då, detta är ett tag sedan, en mataffär i allafall) på Lidingö och delade ut smakprovet på en chokladkaka. Peter hade sedan länge varit offentlig med sin diabetes och han bor på Lidingö. Jag skulle ju göra mitt jobb och få människor att smaka och därmed få kunskap om chokladkakan och ökad produkt kännedom och självklart skulle jag ju sälja. Och sälja mycket!  Och i ärlighetens man så  är sockerstinna produkter väldigt lättsålda, verkligen lättsålda. Kakor, läsk och annat gott älskar vi Svenskar. Fullständigt älskar och om jag dessutom har en rabattkupong är det väldigt nära till köp.
Hur som, där kommer Peter och jag såg honom, frågade såklart ( för det var mitt jobb) om han ville smaka en bit av denna utsöka chokladkaka, var på ett vänligt men bestämt nej kommer ur hans mun. Lite väntat i och för sig måste jag nog säga.

Men, för att återkomma till starten av berättelsen, här står jag och mitt jobb går ut på att få folk att konsumerar chokladkakor, köpa, och äta.

Det blev så tydligt, att här står jag på bästa stället i butiken, och  prackar på skit på människor.

Men det värsta? 

Vad hjälper jag till att sprida? Att sedan ursäkta sig med “men det är ju bara ett jobb, eller jag gör ju bara mitt jobb”  hjälper inte, det blir bara ännu mer fel. Vad ägnar jag min tid, min energi och min kunskap och mitt liv åt att förmedla?  När han tackade nej kom insikten som en isande kall energi i mig och vad fel jag gör.  Få saker i perspektiv, du spenderar 8 timmar om dagen på något som bara är ett jobb, du “skyddar dig” eller vad man kan säga, oavsett så spenderar du ju ändå 8 timmar på att göra det. Du gör ju handlingen oavsett. Vad sprider du? Vad förmedlar du? Vems kunskap sprider du?  Det här ju ju vi oftast omedvetet, vi kör ju bara på .  Det är ju inte så lätt, jag vet, men tänd lampan  – bli medveten som första steg. 

Med detta sagt skulle jag kunna säga: Alla som jobbar är så otroligt lätt köpa.

Jag fick ju betalt för att sprida ohälsa, sprida diabetetes, sprida livsstilssjukdomar, sprida hälsorisker – visst nu kanske jag överdriver. Eller?
Det var otroligt starkt för mig, otroligt tydligt och jag hoppas att jag lyckas förmedla något till dig.

Vad gör jag om dagarna och hur påverkar det mig och andra?