Det är så lätt att in ett försvarsläge och “det är så synd om migtänk” i Corona tider. “Jag har blivit fråntagen allt, ALLT”  Om du tänker så stänger du igen många möjligheter och lever och tänker att corona är en kris. Visst, det är en kris och jag ska inte sitta här och förminska det faktum och dess inverkan och påverkan på våra liv.  Jag är inte någon bättre människa alls, jag är inte “finare” än någon annan.
Men att gå runt och säga Jag har blivit fråntagen ALLT, jag kan inte göra något, jag kan inte bo på hotell, jag kan inte träffa morsan, jag kan inte åka till skansen, jag kan inte gå på bio, åka till leoslekland, jag kan inte xxx är tröttsamt att höra, för det enda som händer är att du ger mer energi, mer kraft till “krisen”

 I ett försvarsläge är det lätt att rabbla allt man inte har, allt som inte går och hur dåligt allt är – i den känslan är det nästan omöjligt att se något att från andra sidan eftersom man är fast besluten över sin egna åsikt.

Se upp att du inte rabblar en massa antagande som du tagit som sanning, vilket är lätt när man ramlar utför en rädslolavin.  För det handlar säkert bara om att du känner dig otrygg och rädd. När rädslan får tag i dig är den svårt att stoppa.  Tryggheten finns i dig och den bor där, inte i sakerna runt om kring dig.

Bo på hotell kan man visst göra i krisen – så det går ju. Eftersom hotellet är öppet vill de ha gäster, men visst man behöver inte gå på varandra.  Man behöver inte sitta i knät på främmande människor, det hade du inte gjort ändå antar jag. Det rekommenderade avståndet på 1,5 meter gör att man ändå kan prata med varandra utan att skrika.

Alla sakerna är utanför dig, alla sakerna som du blivit fråntagen är saker som är utanför dig. Egentligen har det inget med dig att göra, du vill bli road en stund, få något att göra som att gå på bio, åka till leos lekland.  Du vill få något att göra. Om du inte har något att göra, “det finns inget att göra, eftersom corona har tagit ifrån mig allt” vill du göra något för att fördriva tiden.

Jag fattar att det blir tråkigt att leva och se bara fyra väggar hela tiden. Att aldrig gå till jobbet. Det är så klart, klart att det tär på kroppen, själen och hela människan. Det är lätt att hamna i en platå, eller en fas som är svår att ta sig ur och särskilt när “hela samhället är i kris” Jag kan helt och håller förstå att det är svårare att orka göra något, ta sig för något, hålla på med något när man lever i sanningen / verkligheten “jag har blivit fråntagen allt”

Men ännu lever du!  Eller hur! Du har inte blivit fråntagen ditt liv! Om du har blivit fråntagen din frihet, kolla engång till om du inte har nyckel till dörren och möjlighet att ta dig därifrån?  Är du inlåst i ditt hem?  ( Jag vet inte var du bor som läser detta, men i Sverige får vi röra oss fritt så länge vi har mellanrum / avstånd till en annan person)

Men eftersom jag inte kan välja själv så saknar jag det mer. Jag kan inte gå på bio om jag vill, jag kan inte planera en resa, jag kan inte göra saker på det sätt jag vill. Det har jag full förståelse för. Men nu är det som det är och det enda du bör göra är att se saker från ett annat sätt. Inte väldra dig i krisen. STÄNG AV tv:n STÄNG AV alla pushntiser, stäng av radion, stäng av ALLT som du tror kommer nämna C-ordet.  Ju mer du hör om all kris och katastrofer på nyheterna desto mer blir det din vardag. Du behöver inte veta allt, du behöver inte bekräfta en värklighet. Stöder det du ser på nyheterna dig och ditt liv eller “bättrar de på katastof scenen?

Vad ska man göra då?

Förslag och inspiration på saker man kan göra

Lyssna inåt vad vill du? Vad är du rädd för? Kom i håg!

ALL FÖRVÄNDRING BÖRJAR INIFRÅN SÅ DET DU TJAFSAR OM SPELAR INGEN ROLL

• Är det verkligen sant att inte kan träffa din mamma? Är verkligen ALLA möjligheterna undersökta? Kan ni ta en coronafika?  Sitta ute med lagom mellanrum mellan varandra?  Promenera? Ok, ni kan inte kramas eller göra hifive. Men varför kan inte morsan följa med till lekparken och leka med barnen? Kanske inte kan putta fart på gungan. Men man är inte inte helt isolerad.
• Kan du använda din rädsla och vända den till något positivt så att andra får ta del av dem?  Kanske genom att måla tavlor, skriva blogg, skriva musik? Låt rädslan guida dig och ge dig startfart. ( Det är lättare nu när alla är på samma nivå, kan jag tycka)
• Tänk efter om du “vill ha det som det alltid har varit och det är en trygghet i sig” Det nya är läskigt och skrämmande och jag vill ha något som jag känner igen. Det måste var tryggt runt mig.
• Tänk att du ska komma ut från den här krisen med nya kunskaper, nya insikter, nytt mod, nya tankar, förståelse.  Passa på och gör något sitt inte och vänta på att det “ska lösa sig”
  Tiden, vänta och vila
• Lär dig leva på ett annat sätt, lev annorlunda. Försök inte “ersätta”. Jag skrev Om att se livet i kött, sås och potatis och det är klart att känns konstigt om något försvinner det blir liksom tomt.
• Rutiner är viktigt.  Jag älskar rutiner