Nu kommer här några vanliga frågor och min tolkning

F: Jag, som vuxen, ska inte behöva vara lekledare till mina barn, när jag var liten hittade jag på saker själv.

S: Det här tillsynes enkla påståndet säger ganska mycket som frågeställaren tycker jag. Dels , det är andra tider idag än för 10, 20, 30  år sedan. Det går inte att jämföra, datorer och mobiler fanns inte och var ett annan kultur, att leka var spontant och skedde helt appropå. Man ringde på dörren och kollade om kompisen kunde leka, hänga, vara. I mitt kvarter rings det på dörren vid två tillfällen om året på skärtorsdagen och på halloween. Bara då.

Man kan behöva hjälpa sitt barn att komma till skott att göra saker om man vet att det har suttit mycket framför sin skärm.  Det viktigaste här är att faktiskt se helheten. En annan nyckel är din attityd som förälder, brevskrivaren, frågeställaren vill ju helst slippa göra något med sina barn. Att göra saker tillsammans är viktigt för att bygga sunda relationer och stärka självförtoende för både barn och vuxna.  Är det ett pålagt tvång för den vuxne?

En annan sätt att se på saken är att du som vuxen fråntar “dig ditt ansvar” som förälder. Genom att säga en sån sak flyttar du över ansvaret till barnet. Det blir då barnet som får hitta på och genomföra dagens aktiviteter själv. ( För att du ska slippa?)  Det känns inte helt okey alla gånger.
Men återigen det viktigaste är att se helheten, hur brukar det vara.

F Jag vill inte behöva gå upp på morgonen, jag vill göra som jag vill och ta dagen som den kommer.
S Det här kan absolut vara helt okey, men det som är viktigt att tänka på är om inte frågeställaren “köper tid” för att helst av allt slippa göra något alls. Att ge dig själv rutiner och självvård är bland det finaste som finns.

Detta påstående kan vara viktigt om du ser resultatet:
Klockan är 14:30 på en lördag och du känner dig uttråkad och rastlös och vill göra något. Varför inte ta en biltur till ICAMAXI och köpa något kul? Du åker gärna till affären som ligger längst bort för då tar det extra lång tid, när du kommer hem sedan är det ju sen eftermiddag och absolut hög tid att börja laga mat / ta helg.  Det här beteendet kan kännas fel och ibland som att man blir “lurad”
Det resultatet kan förhindras genom att planera dagen med aktiviteter och rutiner där du fyller på dig själv med energi och det som är bra för dig på riktigt.

F Min 13 åring vill inte göra något med oss? Hon sitter bara där och glor.
S Det vanligaste svaret skulle nog vara att det är helt normalt för en 13 åring tjej, hon har sitt liv i sin telefon. En tonåring är sådan, det är som det ska och du som förälder får sluta ha höga krav på att göra saker tillsammans.
Vad jag skulle svara (till svararen, nu blev det meta!) är absoult är det sant att tonåringar är sådana, men jag skulle bli rädd nu när det när ett normalt beteende och att man inte ska, som föräldrar, fortsätta att visa på bra rutiner, att vara en bra förebild, att uppmuntra och uppmana, att fortsätta “tjata” ( för det är ett sätt att bry sig) att ha rutiner är bra trygghet och en bra grund.  Jag vet att det är svårt att säga till, spelen och aktiviteterna online är skapta att vi ska bli beroende. Därför kan det vara bra att “tvingas stänga av” och att det är en fin handling och inget straff. Det som är viktigt är det som händer med dig, det du gör. 

Jag vet att 99 % av befolkningen är apatiska och helt inne i sina telefoner, det är är läskigt att det normaliseras och generaliseras, att det uppmuntras och uppmanas. Att det är norm. Det är otroligt skrämmande,

vi är fortfarande människor och vi som människor har behov för att må bra och att kunna fungera på bästa sätt. De flesta gångerna mår vi bäst utan telefonen direkt framför ögonen. Men ärligt.

 

Lästips
Den här har några år på nacken och i dag är många fler kreatörer och inte alls får betalt för att komma med budskap, men det finns ännu mycket bra information Skärm!