Hej alla.
Tror du på att ditt jobb kan göra dig sjuk? Ibland måste vi acceptera /i bland inte att det mycket väl kan vara våra jobb som gör oss sjuka, utbrända och deprimerade. Den acceptansen kan vara svår att “erkänna” för vi ska ju jobba, vara duktiga och drivna. Eller hur? Våra jobb utgör en stor del av vår livsstil och vår värdegrund. Basen i vardagen. Vårt grundackkord.
Självklart kan man vara utbränd, deprimerad och utmattad utan ett jobb. Det ska jag tala om en annan gång.
Generellt är våra jobb stressande, pressande, utmanade idag. Många säger att det är så, “vänj dig” – om du inte själv har varit med och satt reglerna, vänj dig inte. Vill du ha det så, ha det så. Men om det inte passar, får du kanske acceptera att det är ditt jobb som gör dig sjuk.
Kan göra dig sjuk?
Det är ett medvetet val jag har gjort när jag skriver att det är jobbet som gör dig sjuk. Vissa hävdar att det är jobbet som KAN göra dig sjuk. Jag har dessa punkter på min lista, för det är min sanning.
- Acceptansen, själva erkännandet. Förståelsen för att det faktiskt är jobbet som gör dig sjuk.
- Om du jobbar på ett sätt där du byter din tid mot pengar så tänk på att varje timme du ger jobbet förlorar du en timme åt dig själv. Bryter ditt jobb ner dig eller bygger upp dig?
- Ta hand om dig inte ditt jobb
- Om ditt jobb är stressigt i basen, kan du mycket väl ta med dig stressen hem och den sprids till dina barn, din man / fru. Du gör saker som du inte hade tänkt, du agerar konstigt och är inte dig själv. Det är lätt hänt att vänja sin kropp och sin själ med grundackordet stress och hur får det din kropp att må i i slutändan?
- Vi spenderar ju mycket tid på våra jobb, det är något som vi övar på varje dag. Som det är på jobbet är det lätt att ta med sig hem.
Våra jobb är EN sak, det kan lika gärna vara boendet, socialt, ekonomi, familj, naturligtvis. Jag väljer medvetet att just nu fokusera på jobbet eftersom många spenderar mest timmar på sina arbeten under en dag. Många vill arbeta för att känna sig behövda, tjäna pengar, göra nytta, få kollegor eller andra anledningar. Tyvärr, måste jag säga att vi många gånger har alldeles för hög arbetsbelasning, och ibland även för lite kontroll på våra jobb idag och att det kan vara ett skäl till att många blir stressade.
Detta är inget som jag har hittat på utan ett stort växande problem som vi har i samhället. Arbetsmiljöverket kom med nya arbetsmiljöregler 31 mars 2016 och i samband med det lanserades en film: Den sjuka jobbstressen
Även fast dessa regler har gällt i över ett år så tror jag att det är mycket snack och lite aktivt göra. Ord på papper betyder ingenting om inte handlingar genomförs.
Svt kom nyligen, september 2017, med sin satsning “We can´t do it” En serie om utbrändhet bland unga kvinnor. Se!
Min upplevelse:
I början av året fick min sambo ett nytt jobb. Jag var SJÄLAGLAD. Jag hoppade och skuttade av lycka i och med detta. Allt var perfekt. Arbetet var närmare hemmet, det skulle ta 30 minuter för honom att ta sig hem. Perfekt, huh. Enligt kontraktet var arbetstiderna antingen 8-17 eller 9-18. Helt ok, helt normalt för en heltid. Jag var glad för att han skulle komma hem en hel halvtimme tidigare än mot föregående jobbet. En halvtimme betyder mycket om man har barn. Att vara hemma 17:30 innebär hjälp med matlagning, ta hand om barnen, bada, läsa saga och natta. Att barnen skulle få träffa och umgås med sin pappa mer. Det lät fantastiks i mina öron. Men sanningen blev någon helt annan. Så, varför ens skriva kontakt om inte tiderna kommer att följas? Sanningen var så att på grund av hög arbetsbelastning var han tvungen att jobba över VARJE kväll. Alltså varje. Detta visste företaget om, eftersom det var högsäsong i branschen. Men sa inget. Det är så mycket oskrivna regler som man måste följa om man går in i ett jobb idag. Tysta oskrivna regler som man bara gör. Han går inte hem klockan 17 som det står på kontraktet, det går inte. Det finns inte på världskartan att ens tänka den tanken, än. Jag är ganska säker på att det är ganska vanligt, har man gett sig in i leken får man leken tåla, idag. Jag hade förväntat mig att han skulle gå hem klockan 17 om man har arbetstid till klockan 17. Men där hade jag fel, tyvärr.
Ok, kan kanske får mer pengar, mer övertid, men tänk på att den stress som byggs upp i kroppen kan inga pengar i världen bota. Bara tid.
Min personliga stress:
När detta hände med min sambo, hade jag inget betalt arbete så jag kunde ta hand om hem och barn och vara stöttepelare. Idag arbetar även jag. Jag har en anställning som köksbiträde / kallskänka och jag lever i en stress jag med. Vi har kopplat i hop restaurangen med en tjänst som heter Aptit som lovar maten till kontoret inom en timme. Det är jättebra, jättekul med mycket att göra. Det som stressar mig med detta är att jag omöjligtvis kan veta hur mycket Aptitordrar som kan tänkas komma under en dag. Vi måste vara förberedda på allt. Vi har en kort eller längre tid på oss att förbereda maten, ibland kort. Ibland får vi preorders till dagen efter, ibland inte. Det är stressande eftersom det inte finns någon övre gräns, vi ska kunna leverera, hur mycket som helst på 1 timme. Kunden kan beställa 100 sallader likväl som 26. jag har fortfarande lika mycket tid på mig att leverera 100 sallader som 26. Vi har svårt att kunna beräkna, att ha lager på allt möjligt eftersom vi inte har någon kontroll på vad andra människor har tänkt att beställa idag.
Vissa tycker sånt är jättekul, andra som jag, kan se detta spänningsmoment som en otrygghet vilket innebär stress för mig.
Dessutom händer det att vi står själva i resturangen, vilket gör att man inte t ex kan gå på toaletten i lugn och ro. Något som resulterar i att jag ofta slutar att dricka vatten när jag ska jobba, för jag inte vill riskera att bli kissnödig. Även det stressande.
Byt jobb då?
Ibland är det det som man måste göra, ibland inte. Ska du behöva byta jobb som reglerna Arbetsmöjlöverket följs? Om ni går hem och ni slutar jaga mer jobb och tar hand om det ni har? Kom ihåg att det är “jobbet det är fel på” inte dig.
Var rädd om dig och ändra livsstil om det behövs, jobbet är inte värt det!
